Down under

Down under är en bok som jag haft hemma läääääänge, egentligen alldeles för länge med tanke på att det är en biblioteksbok. Jag började läsa, slutade och lät boken vara. Nu när jag började om tog det tre dagar att läsa ut den.

Först vill jag skriva lite om hur boken är uppbyggd. Den utspelar sig på två tidsplan: under Jims resa till Nya Zeeland 1987 och under hela hans uppväxt, från tredje klass upp till gymnasiet. De här kapitlen varvas med varandra, och det är i tillbakablickarna på uppväxten som vi som läsare börjar förstå mer av Jim och vem han är. Det är ett bra berättargrepp, tycker jag, bakgrundskapitlen fyller liksom i luckorna.

Boken handlar om Jim och hans resa till Nya Zeeland för att hitta sig själv. Han vill bort, bort från förorten i Stockholm, bort från alla i klassen som bara är idioter, bort från Alva som var hans flickvän. Det känns nästan som att han vill bort från sig själv. Nya Zeeland ska bli en nystart för honom som människa. Han ska bo med släktingar där och jobba lite.

Det Jim har börjat förstå om sig själv är att han dras till killar. Han har varit ihop med Alva länge, men kan inte sluta tänka på killar han träffat. Först tänker han att det ska gå över, att han ska bli "normal", men det går inte. När hans släktingar listar ut det kastar de ut honom. Det som följer är en resa genom Nya Zeeland. Jim stannar på youth hostels, träffar människor från olika ändar av världen, festar, röker, drogar. Han försöker förstå sig själv, förstå vem han är.

Down under är kanske inte så upplyftande, men den är riktigt bra. De två tidsplanen som boken utspelar sig på kompletterar varandra på ett mycket bra sätt. Historien är självbiografisk och bygger på författaren Johan Ehns eget liv. Jag tror att många
som någon gång känt sig osäkra på sig själva eller lite utanför kan känna igen sig i den här berättelsen. Rekommenderas!

//Björn