Boktipzet

En bok som kom förra året och som jag inte läst förrän nu är Vandraren utan ansikte av Andreas Palmaer. Det är en novellsamling med 13 kortare berättelser som alla hör till genren skräck. Flera av historierna känner jag igen från creepypastas, historier som sprids på Internet och som påstås vara sanna (men som förhoppningsvis inte är det). En berättelse, som är ett samtal mellan en jagad pojke och polisen som tar emot samtalet, handlar om karaktären Slender man, som dessutom syns på bokens omslag. Historierna är relativt korta, och mellan varje historia finns ytterligare en kort historia på bara några meningar. De små historierna lyckas också vara bra skräckhistorier i sig. Jag tycker att boken höll bra klass rakt igenom. Historierna är korta och lättlästa, men ändå med ett bra språk. Andreas Palmaer har skrivit flera böcker på lätt svenska och kan konsten att skriva bra utan att krångla till språket. Så för alla som är som jag och inte får nog av skräckberättelser är det här

En bok som jag verkligen väntat på att den skulle komma ut är Camilla Lagerqvists Spetälskesjukhuset . Jag tyckte mycket om hennes förra bok, Den vita döden , som kom ut 2016. Det jag hoppades på var att den här boken skulle vara minst lika bra. Och det var den. Spetälskesjukhuset börjar med Elly, som är på besök under sommaren hos sin farmor i Järvsö i Hälsingland. I närheten av där de bor ligger ett gammalt spetälskesjukhus där patienter med spetälska (eller lepra, som det oftast heter nu för tiden) fick behandling. Sjukhuset används inte för att bota de med spetälska längre, utan har gjorts om till ett vårdhem. Alla patienter på vårdhemmet är ute på resa, och Elly kan inte låta bli att tänka på det gamla huset. Till slut vågar hon ge sig dit för att utforska det. När hon väl är där träffar hon på Saga, en flicka som ser ut att ha just spetälska. Saga blir också väldigt förvånad över Elly, eftersom Elly är helt säker på att det är år 2017. Saga hävdar att det är 1932! Vad är de