Recension: Kråkviskaren

Kråkviskaren skulle jag vilja beskriva som en Harry Potter-liknande fantasybok, med lite inslag av dystopi över sig.

Allt utspelas i staden Blackstone. En gång en välmående stad, men en sommar, kallad "Den mörka sommaren" slets staden sönder av brott, där vilda djur sprang genom gatorna. I Blackstone bor en kille som kallar sig Caw i en trädkoja. Han kan tala med sina tre kråkor som ständigt följer honom, och han ser inget konstigt med det. Han plågas hela tiden av minnena av sina föräldrar, och hur de övergav honom när han var liten.

Caw får efterhand veta att han är en "feral". Han har förmågan att prata med en viss typ av djur, i hans fall kråkor. Han kan även kontrollera kråkor så att de gör som han vill. Han träffar flera personer, en som kan kontrollera duvor och en som kontrollerar möss. Caw försöker lära sig mer om vem han är och vilka krafter han har.

Mörka krafter sätts samtidigt i rörelse. En feral som alla trodde besegrades under "den mörka sommaren" kan vara på väg tillbaka. Caw och de andra måste använda sina krafter för att slå tillbaka de onda krafterna, och även leta efter andra feraler som kan hjälpa dem i kampen.

Kråkviskaren är en helt okej bok tycker jag. Det finns en del action, och idén med människor som kan kontrollera vissa typer av djur är kul. Det blir bättre när skurkarna, som givetvis kontrollerar djur som spindlar, kackerlackor och ormar, kommer in i bilden. Ibland går boken lite på tomgång, men som uppstart på en bokserie fungerar den bra. Jag får lite Harry Potter-känsla över boken: kille med krafter som han inte vet att han har måste slåss mot ondskan som alla trodde var besegrad och lära sig hantera sina krafter.

En bra sak med Kråkviskaren är att den har ett slut samtidigt som den öppnar upp för en fortsättning. Det gillar jag bättre än böcker som slutar mitt i en händelse, så att man tvingas vänta på nästa del för att se hur det går.

Jag hoppas att nästa del får upp ångan ännu mer än den första!

Betyg: 6/10

Björn