Recension: Ljus, ljus, ljus

Ljus ljus ljus, av Vilja-Tuula Huotarinen

Tillbaka till bloggen

Går det att ge ut en bok 2014, som handlar om att vara ung 1986, när den senaste musiken var Sandras "Maria Magdalena" och vissa blev hårdrockare? Det går väldigt bra, det märker man bara efter några sidor av boken Ljus ljus ljus. Boken utspelar sig i Finland, under samma sommar som kärnkraftverket i Tjernobyl exploderar, och giftiga ämnen färdas med luften över Europa. Mariia bor i en liten by, och märker hur allt vänds upp-och-ner när hon träffar Mimi. De flesta tycker att Mimi och hennes familj bara är och har problem, men för Mariia så blir Mimi först en vän och sedan så mycket mer. För Mariia är Mimi bara ljus ljus ljus.

Språket i boken är helt vildvuxet, och det fungerar alldeles utmärkt. Mariia pratar direkt med läsaren, säger att "så här bör man skriva en historia", eller "efter den här händelsen så blir det värre" och liknande. Det känns inte konstigt någonstans, lite ovant i början kanske, men man vänjer sig fort. Mariia är en huvudperson som man fäster sig vid. Hon är spontan, öppen, ärlig, men samtidigt känslig och funderande. Mimi är mer direkt, men samtidigt lite mystisk. De bildar ett fantastiskt par berättelsen igenom.

Det här är en helt fantastiskt bok om förälskelse, vänskap, problem och hur man gör när det mest sorgliga, det som inte får hända, faktiskt händer.

Betyget blir 9/10.

Recension av Björn Hellberg

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sommarboktips: Kära dagbok (jag hatar dig)

Recension: Mörkt svek

Boktips- En sekund i taget