Kulor i hjärtat
En bokserie som jag aldrig gett mig på är Cilla Naumanns serie om Tom, som börjar med novellsamlingen Kulor i hjärtat. Jag gillar idén att ha noveller, men med samma huvudperson. Tom hinner vara med om mycket innan boken är slut. Novellerna skiftar i karaktär och känsla utan att det känns för mycket. Vissa är kortare, andra längre, vissa roligare medan en, "Mörkret", nästan närmar sig skräck då Tom tror att någon skjuter på honom när han cyklar hemåt.
Jag gillar novellerna! Det händer mycket, de känns varken för korta eller för långa och Tom känns som en intressant men ändå relativt vanligt kille. Jag gillar också att de skiftar i tonläge och ämne, det gör att det inte känns som att man läser samma novell hela tiden
Kulor i hjärtat kom ut för första gången 2009 (jösses, det är redan 10 år sen!). Jag har läst utgåvan från 2015 som har en extra novell i sig, "Solvargen". Den passar bra in med övriga och känns inte påklistrad, utan som att den hör hemma i samlingen från början.
Jag kommer definitivt läsa uppföljarna 62 dagar och 17 timmar härifrån också. Får återkomma om dem!
//Björn
Jag gillar novellerna! Det händer mycket, de känns varken för korta eller för långa och Tom känns som en intressant men ändå relativt vanligt kille. Jag gillar också att de skiftar i tonläge och ämne, det gör att det inte känns som att man läser samma novell hela tiden
Kulor i hjärtat kom ut för första gången 2009 (jösses, det är redan 10 år sen!). Jag har läst utgåvan från 2015 som har en extra novell i sig, "Solvargen". Den passar bra in med övriga och känns inte påklistrad, utan som att den hör hemma i samlingen från början.
Jag kommer definitivt läsa uppföljarna 62 dagar och 17 timmar härifrån också. Får återkomma om dem!
//Björn
Kommentarer
Skicka en kommentar